Ms blödiga K
När jag var liten var det någon som lämpade av två hankatter på ca tre månader hos oss. Vi lyckades på något sätt övertala mor och far att vi skulle få behålla dom, och jag "fick" den ena som min; Cosmos. Han sov hos mig varje natt, men tyvärr började han markera inomhus när han blev lite äldre och pappa bestämde att han inte fick vara inne längre. Karin 9 år kunde dock inte låta sin lilla katt ligga ute och frysa så jag gick ut på trappen och ropade på honom, och lydig som han var kom han trippande. Därefter gick jag upp till övervåningen och klättrade upp i min säng och Cosmos la sig alldeles intill på rygg med huvudet på kudden. Rätt vad det var hördes tunga steg i trappen, och Cosmos kände genast igen stegen. Fort som ögat smet han in under täcket och la sig raklång längs med min högra sida. När pappa sen kom in i rummet och frågade om jag hade katten där sa jag "Naeee..", och för att vara helt säker satte han ner händerna och kände efter bredvid mig ovanpå täcket, men han hittade ingen katt (han kom nämligen inte åt den högra eftersom jag hade loft-säng och högersidan var inåt väggen:D ).. När faran var över kröp Cosmos upp och la sig precis likadant som innan, på rygg och med huvudet på kudden.
Idag avlivade och begravde jag min Cosmos..
Sötnos är du, och han var en förträffligt trevlig katt. <3 Må han vila i frid och fred, ty kärlek skall nå honom från dig.
